Det har varit en annorlunda, händelselös, händelsefull vecka.
Jag ska räta ut meningen ovan för er:
Jag har gjort smycken. Jag har inte gjort smycken på grund av handsmärtor. Jag har velat göra smycken. Jag har gjort smycken trots handsmärtor.
Jag har jobbat. Jag har inte jobbat.
Jag har tagit det lugnt och jag har stressat. Jag har sovit för mycket och jag har sovit på tok för lite.
Jag har sett mig själv på bioduken och jag har ätit pannkakor med en ny vän som också heter Lotta och har rött hår.
Konstig vecka, indeed. Och alldeles vanlig på samma gång.