Steg upp så tidigt i morse. Sov så dåligt inatt.
Stod på busshållplatsen kl 07.10 och vinden blåste så kallt att mina ögon började rinna. Och de rann. Halsduken blev våt. Folk trodde jag var ledsen, men det var ju bara vinden.

Lagade spenat och kokossoppa. Innehållande lök och grön chili. Vätan i ögonen vällde upp igen. Och nu fanns det ingen halsduk som fångade upp tårarna. Det rann och rann och mascaran gjorde kinderna randiga. Jag såg förtvivlad ut. Jag såg ut såhär.
Tårar utan känsloförankring.
Huvudet höll på att sprängas av tårar kändes det som.
Jag är faktiskt glad, inte alls ledsen. Jag ska till Amsterdam imorgon och det ska bli så fint (även om det kommer regna hela helgen).

Och jag gnuggade inte chilifingrarna i ögonen, och det är ju alltid nåt!