Morgnar på tågstationer. Det är nåt visst.
Ofta tänker jag att jag ska stiga upp i arla fucking morgonstund och åka till Centralstationen och gå runt där och fota.
Men det är den där svordomen mellan arla och morgonstund som gör att det aldrig blir av. Jag vill inte vara vaken då, hur vackert ljuset än är.

Förresten så har jag hittat ett jobb på platsbanken som passar mig så vansinnigt bra. Jag är lite överraskad av mitt plötsliga självförtroende, men det känns verkligen som att det är mig de söker. Jag ska givetvis söka. Ja jävlar.

Två svordomar i ett inlägg. Jag ber inte om ursäkt.
Min självkänsla är alldeles för bra idag för att jag ska se det som min skyldighet att be om er förlåtelse.
Ha! Är det såhär det känns att lita på sin förmåga?