Tog bussen mot Postens företasgscenter i Lindholmen. De skulle ha ett paket som var mitt.
Hoppade av och såg inte skymten av Posten.
Frågade en käck asfaltsläggare. Han pekade och det verkade jättenära. Vi knatade in bland fallfärdiga hus, gamla industriområden och rivda fastigheter.
Gick längre än asfaltsläggarens finger verkat peka.
Tänkte: Kan det verkligen ligga ett Posten härute i förödelsen?
Jo, det kunde det!
Precis bredvid en verkstad med trasiga rutor och ett JÄTTESTORT metallhjul bakom galler, där låg Posten.
Och där fanns mitt paket, med fina strumpor från USA, som jag var tvungen att betala 415 kr i tullavgift för.

Gick tillbaks till busshållplatsen, förbi ett hus utan väggar där man kunde se var toaletten brukat vara. Vädret var blåsigt och obehagligt.
Det såg så där sorgligt och trist ut i Lindholmen. På ett sätt som jag kan tycka är fulvackert.
Roligt att fotografera liksom.
Men man undrar ju lite varför Posten har sina lokaler långt därborta i nedgångna kvarter dit det knappt går att hitta?