Istället för att promenera den asatråkiga vägen förbi frihamnen in till stan passade vi på att leka turister i vår egen stad. Vi promenerade min fina jobbpromenadväg till Eriksberg och tog färjan in till stan. Tjugotre minuter fläktande vindar, solsken på axlarna och havslukt är helt klart bättre än alternativen ful promenad och svettig spårvagn.
Att mannen som skötte grinden för av- och påstigande var sur som ett omoget krusbär förstörde inte resan då kaptenen såg strålande glad ut.
Håret mitt var nyduschat och genomblött när jag klev på färjan, och vindfönat och torrt när vi klev av.
Det tycker jag är skäl nog.