Igår steg jag upp före de andra i lägenheten. Det betyder att resten av husets lägenhetsinnehavare redan var uppe. För de är pensionärer.
Jag promenerade i solsken till affären.
Såg flera vårtecken:
En vante som tappats och placerats högt så den syns för vanteslös människa.
Farbröder utan halsduk med översta jackknappen uppknäppt.Det största av alla vårtecken.
Men jag såg inga snödroppar.
Jag handlade saker som kan förvandlas till pannkakor, och jag log mot solen.
Efter pannkaksfrukost med David och tillfälliga sambon var jag tvungen att gå till jobbet för tjugofyratimmarspass.
När det var dags att gå hem från jobbet idag var jag helt slut.
Vissa dagar alltså.
Så fort något händer ska det hända fyra saker till samtidigt. Just när det börjat ordna sig slänger tv 3s Blåsningen-team in en ny grej som får allt att bli jobbigt igen.
Fast det var inte Blåsningen-teamet. Det var bara en sån där dag.
Så trött att om någon slagit mig i huvudet med ett basebollträ hade jag nog inte märkt nåt. Och med nåt kliigt i halsen som irriterar såväl svalg som sinne. Är det en evighetsförkylning på gång?
Ja, det är ju en SÅN dag.