Min arbetsplats. Ljust, vitt och under arbete. Ni vet vattenläckan som kom och störde mitt i natten. Den ställde till med mer än bara att rubba min skönhetssömn.
Det är en spökstad. Nä, en spöklägenhet får man nog säga. Så liten är ingen stad. Vad jag vet.
Att passera därigenom känns som att göra intrång i spökenas nya lya.
Ungefär.
Och jag syns ju så tydligt i mina färgglada kläder.