Att sova bort större delen av dagen. Att sova journatt på jobbet. Sova förmiddag hos David. Det andra är det bästa för hos David finns Davids famn.

Att sen handla och bära kassar och annat man kan bära på, och upptäcka att spårvagnarna har fått problem. Ersättningsbussar är enligt mig ett annat, större, problem. För de kommer aldrig. Eller så kör de förbi, fullpackade. Eller så råkar man lura nån tant att hon ska vänta vid hållplatsen tvärs över gatan istället och så stannade hennes buss där vi stod. Det var inte meningen, jag lovar.
Att ringa taxi istället och få åka med en nyanställd som glömde sätta på taxametern förrän vi kommit halvvägs. Bli lite glad för det, trots att det var dyrt. Ändå.

Komma hem och slänga ihop ett bröd och lite morotssoppa och känna dofterna sprida sig i lägenheten. Titta på David som ligger i soffan och läser filmtidning.
Känna: Åh, så skönt att vara vaken nu.