Folk säger att man inte får klaga på sommarvärmen, men folk klagar ju på hösten och det är min favoritårstid!! Jag är inte gjord för att klara värme. Mitt bleka skinn, mina fräknar och mitt röda hår gör det liksom omöjligt för mig att uppskatta hettan som nu har svept in över landet.
SÃ¥, jag klagar.
Helst av allt hade jag velat stanna inne i min aningens svalare lägenhet, eller kanske bosätta mig i den betydligt svalare trappuppgången, men tydligen så mår man bättre av frisk luft och David hyser inte samma negativa känslor för värmen som jag, så igår eftermiddag gick vi ut. Vi promenerade över bron in till stan. Det var varmt. Och jag hade huvudvärk. Och jag längtade tills vi kom upp på bron där det i mina fantasier skulle blåsa friska vindar. Visst, det fläktade mer där uppe men det var inte tillräckligt.
Däremot var det underbart att komma in i Nordstan. Härliga, fantastiska AC!!!
Så kom eftersvettningarna. Tittade på folk runtomkring. Alla såg så fräscha och svala ut. Inte en svettfläck i sikte. Hur gör folk för att hålla sig ständigt svala???
Det fanns bara en lösning på problemet. In på H&M och köpa första bästa svarta linne, in på en toalett och byta om och: oh! känna sig som en ny människa!
I kanske en kvart. Tills vi kom ut i "friska luften" igen.
Satte oss på en uteservering (i skuggan) och åt. Tittade på de en miljon Iron maiden-t-shirts som promenerade förbi och tjuvlyssnade på tjejen och killen vid bordet bredvid som var i startgroparna att starta någon form av manager-hemsida.
Medans vi satt där som sommarslöa flugor och sippade på våra milkshakes gick det förbi folk av alla de slag. De redan nämnda Iron maiden t-shirtarna var förstås de synligaste, men sen hade vi också tjejerna med de besynnerliga väskorna. Folk med skiftande stilar och känsla för mode kan ändå mötas i åsikten att det är kul med en väska som har det där lilla (knasiga) extra. Till exempel en ryggsäck i form av en likkista eller en axelremsväska som ser ut som en silverfärgad elgitarr - i naturlig storlek (bör kanske också nämnas att elgitarrväskan bars av en Iron maiden-t-shirt, så hon slog liksom två flugor i en smäll).

Vad är det med väskan som lockar så mycket till fantasifulla utformningar?

Alla har vi väl någon väska i garderoben som skiljer sig mer eller mindre från den vanliga funktionella väskan. En väska sydd av en gammal, sliten jeansrumpa, en annan tillverkad av uppdruckna juicepaket och en tredje som ser ut som en äldre tiders lunchlåda med tecknade motiv på.

Det fascinerar mig.

Jag har ingen förklaring på detta än men om jag hittar någon så lovar jag att höra av mig.
Tills dess stannar jag inne tills solen gått ned, tittar på Mean girls och duschar oftare än vad min hud accepterar.

De senaste dagarna har jag jobbat en hel del, umgåtts med David en hel del och tittat en hel del på världens bästa tv-serie. Det är den fantastiska, engelska komediserien Spaced (som är gjord av bland annat skaparna bakom Shaun of the dead och Hot fuzz). Jag tror jag har sett de 14 underbara avsnitten 5 gånger om, och varje gång jag gör det inträffar samma sak.
Min hjärna blir överhettad av kreativitet.
Det är så himla många grejor jag vill göra!
Jag har fått David att älska Spaced också så nu är båda våra hjärnor kreativt överhettade. Och medans vi promenerar till stan över Göta älvsbron, på väg mot nästa sushirestaurang, samtalar vi om framtida filmprojekt, manus till tv-serier och drömmer om den perfekta filmidén.
Det är så vansinnigt jobbigt när en tv-serie gör så med en!!!

Det där med tredje gången gillt är spännande.
Fick i uppdrag att göra ett bröllopssmycke till en kollega. En ganska stor berlock i svart och vitt. Första versionen blev jag inte alls nöjd med. För liten, för ojämn i formen och helt enkelt inte snygg.
Andra versionen blev jämn, fin i formen men helt vansinnigt stor. Såg mer ut som en slips än ett bröllopssmycke, och så kan vi ju inte ha det!
Sen kom tredje gången gillt. Och då blev den bra! Nu hoppas jag bara att den blivande bruden blir nöjd första gången gillt...
Har börjat på en portmonnä av sidenband. Även här visar sig tredje gången gillt vara pålitligheten självt. Första gången blev innerfodret för litet, andra gången blev innerfodret för stort, tredje gången gillt satt innerfodret som en smäck!
Jag känner mig som Guldlock och björnarna vid arbetsbordet.

Även smycken måste sträcka på sig efter en lång resa nerpackade i lådor.