Ja, jag har numera lyxen att jobba tisdag till fredag, vilket gör att jag har haft "söndag" idag. Sov länge, långfrukost med scones, slapp och slö och sen sushi på stan med David innan han tog tåget hem.
Jag tog spårvagnen hem till mig.

Har insett att mitt skrivbord mer och mer faktiskt fungerar som just ett skrivbord. Tidigare har det varit en snygg antik möbel som har förvarat mer eller mindre viktiga saker.
Idag upptäckte jag att kvitton och räkningar svämmade ur lådorna och låg i osorterade högar på bordet. Så när jag kom hem började jag rensa. Slängde räkningar som jag av någon outgrundlig anledning har sparat i 8 år.
Jag har liksom tänkt att det kan vara bra att spara dem. Om till exempel något elakt telefonföretag skulle ringa en dag och skrika på mig att jag inte betalat den och den räkningen, skulle jag kunna vifta med min betalda räkning och triumferande utbrista "men titta! Jag har ju rivit ett hack i räkningen!"
Idag slog det mig, att det kanske inte är någon mer än jag som vet om att jag alltid river ett hack i räkningarna efter att jag har betalat dem...
De kanske inte ser min sönderrivna räkning som ett trovärdigt bevis.

SÃ¥ de hamnade i papperssorteringen.

Tänk, så mycket plats det är i mina lådor nu!
Och när lönen kommer ska jag ordna, sortera och organisera så mitt skrivbord ser ut som en arbetsplats. Måhända en snygg arbetsplats (vilket förmodligen, och förhoppningsvis, är mer än man kan säga om det elaka telefonföretagets arbetsplatser), men ändock en arbetsplats.

Nu kopplar jag av i soffan med en kopp te, lite tv och pysslande med ett armband.
Nöjd med dagens insats.

Promenerade in till stan och var framme lagom till att affärerna stängde. En av våra destinationer för dagen - KnappCarlsson (världens bästa affär, för övrigt) hade sommarstängt, så det gjorde inget att vi sov länge, åt långfrukost och tittade på ett par avsnitt av House innan vi kom iväg.
Det var på tok för mycket folk på stan (kulturkalas), så vi gick till ett fik och drack milkshakes istället för att strosa omkring. Det är ju helt okej det också...
Nu har jag en armbandsbeställning att ta tag i, bra musik i högtalarna och ett bröd som står i ugnen och sprider en härlig doft i lägenheten. David jobbar på vid sin dator på andra sidan av skrivbordet. Han säger hej.

Jag har alltid levt med inbillningen att jag kan somna när som helst, hur mycket jag än sovit de senaste 24 timmarna.
Jag vet inte om det är så att man ska börja känna sig gammal, folk säger ju alltid att det blir svårare att koppla av och sova ju äldre man blir, men jag vägrar tro att så är fallet.
Alltså, att jag börjar bli gammal.

För jag har perioder då jag inte kan somna på nätterna. Det löjliga är att det alltid är när jag ska upp tidigt dan efter. Det är så himla löjligt och psykologiskt!
Jag ligger där i sängen och är så trött så det värker i ögonen och om jag somnar inom 15 minuter får jag sova 8 timmar. Om jag somnar om en timme får jag sova 7 timmar och det är ju faktiskt också helt okej.

När det bara är 6 timmars potentiell sömn kvar börjar det bli mer kritiskt...
Och inte kan jag sluta titta på klockjäveln heller!
När jag har provat alla mina vanliga sovställningar börjar jag testa med de mer ovanliga. För, vem vet? Det kanske funkar den här gången?!?
Det gör det förstås inte.
Vem försöker jag lura egentligen? HA HA HA HA (elakt, hånfullt vansinnesskratt)!!!

När jag har chansen att få fyra timmars underbar sömn börjar jag gå igenom en mängd mer avancerade avslappningsövningar; så som gå en imaginär nostalgirunda i min farmors lägenhet. Titta på alla hennes fina saker, lukta på parfymen, smaka på briokaramellerna som alltid stod framme i en skål.
Och det funkar!
Tills min kropp rycker till så till den milda grad att jag blir klarvaken igen.

Kan inte säga att jag känner mig pigg och levande när klockan ringer 06:20 och jag har lyckats få ca 3 och en halv timmars sömn.
Det är så vansinnigt töntigt att jag somnar som en stock när jag vet att jag får sova hur länge som helst på morgonen.

Om man vet vad problemet är, borde det inte lösas av sig självt då?

Det gör det ju inte lättare att David sover så sött bredvid mig, snarkandes så vackert och med en nyutvecklad vana att slå mig i ansiktet i sömnen...

Kvällens hantverk. En halsbandsberlock som en kär vän och boelspexare har beställt. Hoppas hon blir nöjd. Det blev jag.
Nu ska det smakas på nybakt bröd, fortfarande varmt och ångande.