Hade stora planer på att gå ut och dansa ikväll. Men sedan jag börjat arbeta vardagsmorgnar har jag lärt mig nåt nytt.
Fredagströtthet.
Jag trodde det var bluff. Ett påhitt som folk kom med för att de var trötta människor som aldrig är uppe efter midnatt, eller ens halv elva för den delen.
Jag får väl erkänna att jag hade fel.
Är som däckad lagom till eftermiddagssamlingen på jobbet.
Så jag struntade i att gå ut och dansa.
Dessutom visade det sig att vännerna som jag planerat att gå ut och dansa med också drabbats av fredagskoma...
SÃ¥ det var inte bara mitt fel.

Men se, jag har varit produktiv ikväll.
De här smyckena ska nu skickas till en spexare i Lund och förhoppningsvis kommer de glittra på höstens alla spexfester.

Men! Jag har ju inte druckit nåt te idag!
Det får jag allt ändra på!

PS: Det är helg!!!!

Idag har jag experimenterat i köket.
Kom hem efter jobbet och ställde den vanliga frågan: Vad ska jag äta idag då?
Hittade en påse med rödbetor och tänkte: Ryssarna gör det ju jämt, så varför skulle inte jag också kunna?
Så, som ni kan se, har jag idag lagat rödbetssoppa. Och vet ni vad? Det blev ju hur gott som helst!

Tror inte ryssarna har limeblad i sin borstj. Lite uppfinningsrik är jag allt ändå!

Idag fick Fia sin avskedspresent. Det hemliga projektet jag skrev om igår. Och visst är det ett fantastiskt vackert halsband!
Det kändes sorgligt att säga hejdå. Jag grät förstås en skvätt, men jag fick med mig tre påsar kikärtor, tomatpuré och sambal oelek hem som hon inte kände för att ta med på resan.
Man får ju hjälpa till liksom.

Det är inte bara första snödroppen, krokusen eller maskrosen som är värd uppmärksamhet. Första klarröda höstlövet förtjänar också en del jubel.
Jag jublade åt dessa vackra blad på väg hem från jobbet.

Ikväll har jag jobbat på ett hemligt projekt till Fina Fian som arbetar sista dagen på jobbet imorgon. Och sen på fredag är det - Vips! - iväg till Sydafrika!

Resten av kvällen spenderar jag i soffan, bläddrandes i en fet modetidning, tillverkandes smycken och tittandes på tv. Med tekannan som enda (men ack, så trevliga) sällskap.

Tjing så länge!