Oj, vad jag har fyndat minsann!
Var idag på gigantisk loppis i Friidrottens hus vid Slottsskogen. 500 bord, massa prylar och en larmad nödutgång, som satte igång att tjuta varje gång någon mindre begåvad människa fick för sig att öppna dörren - trots varningskylten med texten "OBS! LARMAD!" (Resultatet blev en samstämmig suck av lättnad - med påföljande applåder- bland fyndare och säljare, när någon till slut lyckades få tyst på dörrjäkeln).

Jag gjorde fina fynd. Som ni kan se på bilden.
Är särskilt glad för den fina Dux-radion som kostade endast 100 kr och funkar finfint.
Och priset för: En dux-radio, 7 små knappar, två ljusmanschetter med vackra pärlor, ett halsband med lika vackra pärlor, två hårkammar och två assietter från Uppsala-Ekeby av märket Kryss, blev endast 165 kr. Inte så illa va?!

Efter två timmars loppisträngsel, doft av kattpiss (varför luktar det alltid kattpiss på loppisar? Är det bara kattägare som har skrymslena fulla med mer eller mindre onödiga saker att sälja), och instängdhet kändes det härligt att komma ut i friska höstluften igen.
Middag på Sukho Thai och fika på Sweet coffee bar, sedan bar det av hemåt med 6:ans spårvagn för att kolla på mina nya fina prylar.

Man måste ha något att göra när man tittar på tv en torsdagskväll. Det går ju inte att titta på teven, liksom.

Igår skrattade jag konstant mellan kl 19:30 och 22:00.
Var på Lorensbergsteatern och såg the Ukulele Orchestra of Great Britain. 6 glada britter som är både vansinnigt musikaliska och vanvettigt roliga.
Tänk er Anarchy in the Ukulele.
Och Kate Bushs hit Wuthering heights i en nytappning, framförd av en smått överviktig, brittisk man med mörk stämma. Eller Teenage dirtbag, som har fått sänka tempot rejält och,tillsammans med en underbar kvinnoröst, faktiskt blir riktigt vacker.
Det är så bra. Det är så roligt.

Jag har förresten plockat fram cykeln ur förrådet. Har inte cyklat mycket på 8 år, och inte alls det senaste året. Under gymnasiet följde cykeln mig vart jag än skulle. Det blev lite som mitt signum.
"Inte utan min cykel".
Igår cyklade jag alltså till jobbet. 27 minuters färd med lååånga uppförsbackar och en och annan härlig nedförsbacke. Det var så härligt! Håret fladdrandes i vinden, det är en speciell frihetskänsla i det.
Mindre härligt är träningsvärken jag har i dag.
Och sadeln kändes inte alls lika mjuk imorse.

Men det känns så bra att jag och min "lila springare" har hittat tillbaks till varandra igen!
Som synd var har Rosten drabbat honom. Och inte har jag någon sjukförsäkring heller...