Jag gillar min mobiltelefonkamera. Ibland gör den saker som jag inte kan förklara.
Som på denna bilden.
Naturen blir ännu mer spännande än den redan är, och min mobil har än en gång hjälpt mig i mitt arbete att göra reklam för hösten.
Jag säger tack, och bugar så djupt jag bara kan.

Kom på ett nytt ordspråk idag.
Det hände när jag, för tredje gången i rad, spillde kaffe på Fridas köksgolv efter att jag hällt för mycket i koppen.

"Jag tror på ytspänningen i livet"

Och för att anpassa detta till verkligheten: Jag vill tro att jag klarar allt. Ibland spiller man lite på golvet. Men för det finns det disktrasor.

Diskbänkspoesi.

Måndag kväll och jag är hemma på Hisingen igen efter en trevlig helg hos föräldrarna i Jönköping. Jag fyllde 27 i fredags och har blivit firad och ompysslad så att det förslår.
Middag och mys på fredagen, shoppingtur på stan med den ömma modern på lördagen. Det var vad jag önskat mig i födelsedagspresent av föräldrarna. Min mor är bra att gå på stan med.
På söndagen hade Bästa Johannan ställt i ordning ett behandlingsrum förberett för ansiktsbehandling, ansiktsmassage och allsköns trevligheter. En sån bra present!
Bio med David på söndagskvällen, fika med fina Frida på Torpa på måndagsförmiddagen.
Innan bussen gick hem till Göteborg kl 17:20 hann David och jag med att äta fantastiskt god indisk middag.
Jag kan helt klart vara mer än nöjd med helgen!