Ja, igår fick David ta emot Landstingets Kulturstipendium under festliga omständigheter.
Efter mycket rabalder med tidningsartiklar, arga (vansinnigt arga) moderatgubbar och en elak jurymedlem, var det underbart när David fick en rungande applåd som nästan inte ville ta slut.
Gubbarna anser att Davids filmer är kvinnofientliga och sexistiska.
Kvinnorna anser att Davids filmer är fantastiska.
Ja, inte konstigt egentligen. Davids kvinnliga filmkaraktärer är lika grova i mun som de manliga. Det är de sura gubbarna inte vana vid.
Sen är det ju extra skrattretande när vi får höra att de sura gubbarna strör fula, sexistiska skämt omkring sig i det privata.
Visst, Jönköping är en konservativ stad - men detta chockade mig in i själen.

David fick många gratulationer av förnuftiga människor och man kan nog anta att han har mött sitt livs svåraste publik...

Den glaskulan vill man inte ha i huvudet... Stor som en grapefrukt.

"Jag hoppsar bara när jag känner för att hoppsa"

-Ca 40årig far till sina två hoppsande 5åriga döttrar. Avenyn, Göteborg.

För en månad sedan gick min Mp3-spelare sönder. Som tur var kunde jag använda min mobiltelefon som musikspelare tills jag fick råd att köpa en ny.
För två veckor sedan tappade jag ena gummiskyddet på hörlurarna. Påhittig som jag är så virade jag lite plast omkring för att slippa metall mot hud och elektriska blixtar in i öronen.
För en vecka sedan gick min mobiltelefon sönder.
Som synd var har jag inga fler maskiner som jag kan använda istället. Och råd att köpa en ny har jag inte.
Vad gör man då när man ska åka tåg?

Jag vet verkligen inte hur det är meningen att klara sig utan musik.

Tur att höstsolen är vacker idag. Man kan ju alltid titta ut på naturen liksom...