Hängde lite i köksfönstret innan idag och fotade ut på snön.
Nedanför gick en mamma med sitt barn i en pulka. Det såg fint ut så jag fotade. Hon hörde nog klicket, eller så kände hon sig bevakad, för hon tittade upp. Och så log hon mot mig, för hon förstod att det var en syn värd att fotografera.
Sen stängde jag fönstret igen och la mig i soffan under täcket och drack varm choklad. Mitt vänsteröra är i ett flygplan känns det som. Ett flygplan som går ned för landning och det är en del turbulens och så. Fast jag sitter som sagt i soffan.
Sväljontet, huvudvärken och snuvan är också med på flyget.
Jag yrar inte. Jag är bara uttråkad.

Jag tror det är kvittenbusken som ser så här vacker ut i vinterskrud. Jag pulsade i snö för att ta dessa bilder.
Videomarathon hade prisutdelning igår. Ingenstans kan man läsa vem som vann. Frustrerande. Men om vi hade vunnit hade de ju meddelat oss, så vi är nog inga vinnare. Men nöjda och glada är vi ändå.
Davids näsa har visslat små melodier hela natten. Jag har legat bredvid och nynnat med i mörkret.
Mina fingrar är som ispinnar. Näsan behöver också en mössa.
Nu går jag in i duschen.
Sen, när håret är som blötast går jag ut i kylan och skapar istapps-dreadlocks. För så cool är jag. Ehe.

Nu är det vinter, det är bara att erkänna.
Och jag känner en uppgivenhet inför detta faktum.
Nu börjar det: Slasket, blasket, kylan och det tråkiga Inrätta dig i ledet och de skottade stigarna.
Så var det med den fina hösten. Vi ses igen om ett år.

Samtidigt som jag blir eld och lågor av att fotografera platser som denna så blir jag också förbannad. Hur kan det få se ut såhär? Det är ju inte ens långt ute i ödemarken, det är granne med flera bostadsområden på Hisingen. Det är en promenad på tre minuter.
Det är sorgligt.
Inte skulle det lämnas på det här viset i stan?

Och sedan är det givetvis stor humor i skylten på nedersta bilden.
Tippning förbjuden
Jasså, det säger du?