Alltid lika roligt när man har suttit i timmar och klurat och grejat och skapat något som man är ganska nöjd med, och som man tror kan bli ganska fint i till exempel ett halsband, och så kommer David och säger: "Det där är ju en coil".

-Öh? En vad för nåt?

Jo, mina vänner, en Coil är en elektrisk komponent man ofta kan finna i datorer.

Så jag har alltså skapat en elektrisk komponent utan att veta om det. Där ser man.

Men jag tycker ändå den är ganska fin. Och jag tänker ändå göra ett fint halsband med min hemmagjorda coil.

Jag är förkyld. Jätteförkyld. Det är därför jag tittar så mycket på tv. Det är viktigt för mig att få känna att dessa dagar av tokförkylning ändå har fört något nyttigt med sig så därför delar jag med mig till er, mina läsare, av det jag upplevt från tv-soffan.

Ja ja...

Conan O'Brien gör sin sista vecka på Late night with Conan O'Brien. Sedan flyttar han till Los Angeles för att ta över The Tonight Show efter Jay Leno.
Jag gillar Conan. Han har rött hår och fräknar. Och han är blek.
Och så är han rolig.

Nu är det tre program kvar och sen är han borta från rutan ända till den 1 juni. Och i New York tas Late night över av Jimmy Fallon.
Härom dagen var Fallon gäst hos Conan. Det var roligt. Kolla själva här.
Nu blir det ju två talk shows att följa framöver...

För att vinna tillbaks er respekt tänkte jag nu tipsa om något som är bra på riktigt.
Nämligen Louis Theroux's weird weekends.
Louis är en brittisk dokumentärfilmare som åker runt i USA och gör dokumentärer om allt från plastikkirurgi, gangsta rappare och body builders. Det fina med Louis är att han är världens nörd och inte skäms det minsta över det. Faktiskt är det så att det är hans nördighet som gör att folk pratar med honom. Han kan få livstidsdömda mördare att öppna sig för honom bara för att han vågar ställa töntiga frågor.

Kolla in det här klippet där Louis träffar gangsta rappers i New Orleans.

Och titta också på det här klippet om kvinnliga body builders och deras fans.

Visst är Louis underbar!?

Jag har en svaghet för dansfilmer.
Skäms lite för det. (Därför är det jättesmart att skriva om det på sin hemsida...)

Alla dansfilmer som görs idag har exakt samma story. Tjej eller kille med hip hop-bakgrund vill ta sig ifrån ghettot och slå igenom som balletdansare. Träffar snobbig kille eller tjej som behöver lära sig en del om dansglädje. De blir kära, lär varandra allt de kan och i slutet visar de upp detta i ett dansnummer som kombinerar balett och hip hop på ett "helt nytt" sätt. Fast eftersom det gjorts minst tio filmer på temat så är det kanske inte så värst nytt längre...
Skådespeleriet är alltid under all kritik och manuset självklart värdelöst.
Men dansscenerna. De är fantastiska.

Kolla bara in den här scenen ur filmen Step up to the streets.. Är det inte riktigt tufft!?

Eller den här scenen från Center stage.

Och sen har vi ju alltid Save the last dance 2 (självklart finns det uppföljare på alla. Där skådespeleriet alltid är ÄNNU sämre än i första filmen).

Ja, så nu vet ni.
Och snälla, se inte ner på mig nu...