... var jag framme vid Slättadamm. Där har jag varit
en gång tidigare.
Där är det andlöst vackert.
Jag snappade upp ett rykte om en genväg genom skogen. Fortare gick det inte, men när naturen öppnar upp sig på det här viset gör ju inte tjugo minuter mer eller mindre någonting.
Det var nog länge sedan den här bron fungerade.
Det var nog länge sedan den här bron behövdes.
Skapar en känsla av illamående.
Efter två och en halv timmes promenad stannade vi till på ett fik som hade aprikosfärgade väggar, vita fönsterkarmar med svart stänk, och ett
guldmålat element. Sjukt hett. Lite sådär crazy "nittiotalsmodernt", liksom.