You are now browsing the tag Photo Journal.
Click here to read all posts.
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Tulpanerna på köksbordet blev skickade till sin sista vila idag. Men först skulle de fotograferas. Ibland slår det mig att jag har väldigt många likheter med Phoebe i teveserien Vänner. Hon gillar inte att få blommor för hon blir så ledsen när de dör och ordnar begravning och så.
Fullt så långt går kanske inte jag. Men, jag tycker det är lite sorgligt för i mina ögon är även en vissen tulpan vacker att se på. Det är en förvandling som sker. Friska, krispiga tulpaner är underbart men det är först när de börjar dö som de får nåt dramatiskt över sig. Färgerna mättas och det blir starka skiftningar i bladen.
Som två olika sinnesstämningar i en och samma blomma.
Klicka för större
Imorse kom skåpsluckorna tillbaks efter sprutlackering. De var inte längre nikotingula, utan jämnt vita. Mycket mer stylish.
David började genast mäta och dra linjer på ett papper. Jag dokumenterade det hela.
Klicka för större
MÃ¥nga linjer blev det.
Klicka för större
På köksbordet väntade besticken på sina lådor. Som de hade saknat och längtat!
Klicka för större
David stördes inte alls av mitt fotograferande.
Klicka för större
Jag var Första Vattenpasstjejen och efter att jag säkerställt uppkomsten av raka linjer började det skruvas och jag återgick till dokumenterandet.
Klicka för större
Ser ni det snurrade sugröret med en kossa på? Kan inte säga att jag använt det så värst mycket, men det är ju ett himla skojigt sugrör, liksom.
Klicka för större
Klicka för större
Mellan vattenpassandet fanns det mycket tid att fotografera glasinstallationen i fönstret.
Klicka för större
Och här har ni en liten sneak peek på det färdiga resultatet. Blankt och vansinnigt fint!

Klicka för störreKlicka för större

Vi tog vägen genom kyrkogården. Inte för att den är genare, utan för att den är grönare.
Vid en av gravarna stod en gammal man. Vi såg bara hans ryggtavla där han stod med böjt huvud och vattnade nyplanterade påskliljor och gjorde det vårfint.
PÃ¥ stenen stod namnet Greta. Det var Gretas grav.
Bilden och ögonblicket drabbade både David och mig, sådär som det kan bli ibland när man liksom får en glimt av någons liv, en annan människas öde.
Vi blev till slut tvungna att stanna upp och hålla om varandra. En intensiv kram och en kyss för att försäkra oss om att vi båda var där i stunden.
Och att vi har varandra.
Comments (2) Write comment
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

I helgen som var umgicks jag med några av de bästa människorna. Sånt gör bra i själen.
Comments (4) Write comment
Newer posts Older posts
Shops Lotta Jewelry shop Photo shop