Det här kallar inte jag juste spel. Undrar hur länge trädet klarar sig innan det dör strypdöden.

Beslutade oss för att utforska Davids närområde. Davids gps i mobilen skvallrade om två små sjöar. Vi gick dit pilen pekade. Det råkade vara upp på ett berg. Vi hittade inga stigar så vi klättrade uppåt. Mycket torkad ljung, stora stenar och kvistar i håret. Sedan kom vi upp på toppen och hade en fantastisk utsikt. Gps:en sa att vi var 45 sekunder ifrån en av sjöarna. Vi kunde då rakt inte se någon sjö. Avståndet till sjön blev längre men naturen blev häftigare. Jag jagade David med hans egen kamera.

Sitter framför min långsamma dator och vilar blicken mot fönsterrutan. Utsikten är inte som den borde. Mina fönster är mer än lovligt skitiga. Och då menar jag verkligen mer än lovligt.
Flyttar fokus lite framför glasrutan.
Grönt.
Ådriga blad, stora och gröna. Glömmer för ett tag mina smutsiga fönsterrutor och min långsamma dator. Plockar fram kameran och låter även den fokusera på det gröna en stund.

När det väl är dags att föra över bilderna från kameran till datorn påminns jag förstås om varför det är så jobbigt med teknik som inte lyssnar.
Går ut i köket och gör en kanna te medan datorn får tid att tänka.
Nu har jag en kopp hett te bredvid mig och gröna blad på datorn.