Ibland inser man precis hur mycket sommarfågel man är.
När jag tycker fiskarens bojar, rep och redskap av alla de slag är vackra där de ligger utspridda på grässlänten. När jag kliver runt i min fina svarta klänning, som är lite för lång så jag måste lyfta lite i tyget på ena sidan för att inte snubbla, och fotograferar bruksföremål som för byns fiskare endast är sådant som behövs för att kunna fiska, uppradat på ett sätt som gör det enkelt att återuppta arbetet.
Då är jag bara en stadsbo som inte vet bättre än att tycka det jag ser är vackert och konstnärligt.

Vindarna fångade min hatt och fick kornet att bölja likt havet som låg bortom fälten. Jag drömmer om att gungas fram på rygg i ett kornhav. Blundande med solen på mitt ansikte och frasande, prasslande ljud av kornvågor i mina öron.

Uppe på högsta toppen var molnen som mörkast. Regndropparna som släpptes från skyn var stora och särdeles blöta. I fjärran regnade det ymnigt. När vi skyndade tillbaks till åskvarm bil tänkte vi på korna som skyddade sig under träden.