Och fiskmåsarna hängde runt uteserveringarna. De modiga gav sig på ännu ej uppätna måltider. Andra satt uppflugna på närmsta guldfärgade flaggstångsknopp och spanade. Strategisk placerade. Snart är det någon som lämnar sin mat obemannad.

Vädermisär. Fukt och elände. Västtrafiks spårarbete gör inte saken bättre. Ersättningsbussar kommer INTE var sjätte minut. Och på spårvagnen immar rutorna igen av blöta kroppar. Det är trångt, varmt och genomvått. Då har man rätt att vara lite förtvivlad.

Man måste testa sitt närmsta bowlinghak. Det har vi varit överrens om länge.
Med bowlingskor på fötterna känner man sig mer stabil på jorden. Kameran avslöjade att varje människa har sin personliga stil, sin alldeles unika klotföring.
Vi åt godis som man bara tycker om när man är och bowlar. Och så surade vi över att David hade dubbelt så många poäng som vi andra. Men varje gång jag bowlar inser jag att jag gör det alldeles för sällan.