Är inte detta världens finaste skor, så säg?!
Köpta på nån loppis för en herrans massa år sedan.
Varje höst plockas de fram ur garderoben och ger mig skoskav och träningsvärk i skenbenen. Det är nämligen så att jag aldrig har skor som inte är helt platta. De här har en liten klack som säger chickechack när man går gatan fram. Det låter så fint och jag känner mig urtjusig i dem. Men träningsvärken är en tydlig påminnelse om hur ovan jag är vid klackar. Det är löjligt ju!
Om ett par dar är det problemet ur vägen, men skoskaven kommer aldrig ge sig. Så är det. Mina fötter är töntiga. Klena. Mesiga. Idiotfötter som aldrig begripit termen "gå in ett par nya skor". Det är meningen att fötterna ska vänja sig!
Plågorna till trots så är detta mina Nu-är-det-höst-nu-plockar-jag-fram-finskorna-skor.
De, precis som mina hattar, är för mig klara bevis för att hösten är den bästa av alla årstider!

Vi hann in i vagnen innan regnet släpptes från himlen. Alla gjorde inte det. Hann, alltså.
Den här veckan har jag sett ut genom spårvagnsfönster upprepade gånger.
Ett skyddande glas mot världen. Eller en ram runt den vackra omgivningen. En stund att titta ut och se människor leva sina liv.

På Grönsakstorget kl 16 en fredag.
Ett par i 45-årsåldern kommer gående.
Kvinnan säger ilsket till mannen:
Varför blev du sur på mig för att du är pinknödig!?

De här höstlöven har modellat för mig en gång tidigare.
Ett år senare är de fortfarande vackra. Jag längtar till stans alla träd lyser igen.
Tills dess gör jag smycken i höstiga färger. Min höstkollektion ska bli den bästa!