Mina föräldrars hus ligger i en sänka och åt ena hållet kan man se en stor skog som sträcker sig långt bort i fjärran. Jag minns när jag var liten och satt på breda balkongräcket med kofta om axlarna i den begynnande hösten.
Jag fascinerades av färgerna på träden. Det var ju inte bara en färg. Det var hur många som helst.
Jag hämtade vattenfärgerna och satte mig för att måla av den mångfärgade skogen. Efter en inte alltför lång tid blev jag tvungen att se mig själv besegrad av naturen. Det var omöjligt att få fram samma fantastiska färgexplosion på pappret som vyn framför mig erbjöd. För det var inte bara träden som var olikfärgade; vartenda litet blad på trädens grenar skiljde sig från varandra. Det skulle aldrig gå att komma ens i närheten av verkligheten.
Jag minns att jag inte blev särskilt ledsen över mitt misslyckande. Det stärkte mig bara än mer i min övertygelse om att hösten är obegripligt vacker och omöjlig att härma och efterlikna.

Upphängda på ett snöre i fönstret nån minut efter att de blev till.

Jag ligger i soffan och gör örhängen endast iförd skjorta. Min kniptång får vara pincett när David är uppmärksamhetstörstande. Man tager vad man haver, heter det ju.

Det är som sagt höst nu. Och tid att plocka fram sina favoriter igen.
Som den här väskan. Fyndad för en femma på loppis i Ronneby. Jag hade fyndat en hel del den dagen och hade inte många kronor kvar när denna väskan, bokstavligt talat, flög framför näsan på mig. Kvinnan som strax skulle sälja den till mig hade sträckt ut den framför mitt ansikte precis när jag var i färd med att promenera förbi. Hon såg väl på mig att det hade varit hemskt om jag missat det här fyndet. Fem kronor! utbrast hon innan jag hunnit fatta något.
En tvärbromsning, lite rassel i fickorna och sen var väskan min.
Redan i den sekunden fick den göra nytta. Alla dagens fynd flyttades från min famn ner i trygga väskan.

Det är lustigt, för det går i perioder sådant. Vad man tycker om att klä sig i och vilka väskor som blir ens följeslagare för stunden.
Just nu är det den här trasmatteväskan i fantastiskt varma färger. Och varje dag jag använder den får jag komplimanger från de mest skiftande personerna.
Det måste vara ett mycket gott tecken, tänker jag.