Restaurangtoaletter är inte de fräschaste. Denna är långt ner på listan. Från utsidan. Insidan vågar jag mig inte på.

Med den här utsikten hade jag aldrig lämnat mitt hem. Om jag bott där. Kilometer efter kilometer av soldränkta höstkulörta trädkronor.
Och mitt i havet av eldröda lönnar, björkar och ekar guppade ett hus. Likt ett fågelbo var det placerat på bästa tänkbara ställe med utsikt åt alla håll. Trädkojor är underskattade. Vad är då inte en hel trävilla (och då menar jag INTE en villa i trä - sådana finns det ju mängder av!)?!

Och bara så ni vet: Boelspexarna är världens bästa spex. Och en gång Boelist, alltid Boelist. Det sätter sig i själen nämligen. Det är för alltid en del av mitt liv.
Boelbakelsen med Strindberg på locket är just nu en del av mitt matsmältningssystem.

Då möts man av den här synen.