



David smet omkring med kameran och förevigade.
Hemma igen efter en fin dag. MÃ¥nga var hantverkarna, stor var uppfinningsrikedomen.
Läste igår att denna dag är
Köpfri lördag världen över. Kanske var det så. Många tittade, berömde, beundrade som om det var konst. Utställningsföremål. Men flera av mina smycken fick nya hem ändå. Och stämningen var fantastiskt gemytlig.
Nu blir det middag med min och Davids familj. Som en perfekt avrundning på denna härliga lördag.
Ett tåg utan plats för resväskor. Vad är det?
Ett tåg där man blir inmurad av eget och annans bagage utan någon möjlighet till flykt. Med en blåsa som visste redan från början att det skulle bli jobbigt.
Man kunde låtsas att vi byggt en borg. Ett skydd mot omvärlden. Man kunde avskärma sig i sin vrå. Bygga koja med varandras ägodelar. Och knipa.
En mikrofon från 50-talet såg ut nåt så här. Tror jag som inte levde då, men sett på bild.
En tesil från idag doppad i hett vatten i en kopp i en stationsbyggnad i en stad innan tåget kom och tog mig därifrån.
Nu undrar ni säkert varför jag lagt en väska i väskan. Och det kan man ju undra.
Man kan också fråga sig varför jag ens behöver ha med mig båda väskorna när en helt tydligt räcker. Och det kan man ju förstå att ni finner märkligt.
Jag kan meddela att det finns en jättebra anledning. På båda era funderingar.
Heta föräldrar där! Köpte de något?
Joråsåatte! De var mina bästa kunder!
Bravo! Jag känner mig stolt!