Sittandes i soffan, läsandes en deckare iförd pyjamasbyxor, med en skål apelsin i knät och lyssnandes på Micah P. Hinson.
Lördag idag. Yes, indeed.

I födelsedagspresent från David fick jag att vi skulle göra en fotobok av mina bästa foton. Bästa presenten, alla kategorier! Idag kom resultatet. 130 inbundna sidor med Lotta Lostens foton. Shit, alltså. Jag känner mig löjligt stolt. Det känns så fint att se bilderna på det här viset. Mitt självförtroende tar ett lyckoskutt framåt, och den där fotokursen jag tänker söka känns ännu mer lockande nu.
Och innehållet i boken. Göteborg på alla vis, fina gamla Sambon, Davids stenhårda farfar, David förstås, Vackra Österlen, branden i Frihamnen och allt annat som mitt öga mött de senaste två åren.
Yup. Stolt. Löjligt.

Kan vi enas om att det inte är cykelväder nu? Kan vi det?

Är nu i det stadium av min förkylning att jag på allvar funderar på att skriva en svensk text till The Pixies - Here comes your man.
Här kommer din karl.

(Jag vill poängtera att det är min far som har gjort mig sån här. Hans mästerverk Pappa Wilhem Tell, som givetvis är en bearbetning av Lili och Susies gamla dänga Oh, mama can't you tell, har för alltid etsat sig fast i mitt minne och format mig till den jag är idag. Tack pappa.)