Det är inte vår på riktigt förrän man har sett hav av vitsippor och skrikit sitt vårskrik. Har prickat av första punkten idag.
Skriket får jag ta en annan dag.

Som små händer på grenar som är som skrynkliga armar. Eller en sån där förlängbar arm som de har i science fiction-filmer.
Förberedelser pågår.
Förberedande utveckling. Utvecklande utveckling.

Gå in på den här sidan och få era foton att se minst hundra år gamla.
I'm addicted!

Ni som har följt mig ett tag har nog förstått att jag tycker om att se det vackra i sådant som andra människor inte lägger märke till, eller rent av tycker är fult. För ett par veckor sedan sa en viss Sonja följande till mig Du är en sån som ser det underbara även i ett mögligt parti bröd :) och det är en fin egenskap alltså!
Min första reaktion var givetvis Nääää, det gör jag inte alls det!.
Men sedan började jag fundera. Går alltså gränsen för vad som kan vara vackert vid en skiva mögligt bröd? Men tänk så har möglet skapat ett mönster i brödskivan? Tänk så gör möglet att brödet ser nästan marmorerat ut? Och tänk på alla olika sorters färger som kan uppstå i mögel!
Så nu tror jag att Sonja kan ha haft rätt ändå...

Suck. Jag är verkligen påfrestande positiv ibland.