Hur kan man inte tycka att fjärilar är vackra? Okej, de har päls och ser väl liiite läskiga ut i ansiktet som påminner om en fladdermus, men vingarna, VINGARNA! De är ju fantastiska.

(Och här säger jag förlåt till Davids syster Jessica som är livrädd för fjärilar. Detta inlägget är till dig.)

En tvättlina med klädnypor i solnedgång kan få min fantasi att rusa.
Fåglar på tråd, i samförstånd. Snart lyfter vi, snart flyger vi.
Men inte nu, vi väntar tills solen gått ned bakom kullarna.

Jag vill bo här med. I det gröna ljuset. Med gardiner av löv. Man är helt skyddad därinne, man kan spionera ifred.
Tror ni de skulle märka om jag kom dit med en stor lastbil och fraktade bort hela lusthuset? Körde det från Vittskövle, Österlen, till Hisingen, Göteborg?
Det skulle passa bra precis nedanför min balkong, istället för den fula parkeringen som är där nu.
Ja, så gör vi.

En sån här buske kan jag inte lämna ofotad. Sånt skönt mjukt rosa fluff! Jag var tvungen att gå fram och klappa på den! Jo, det är säkert- jag klappade! Som om den vore ett ulligt gulligt djur. Jag tyckte mig höra att den spann. I min fantasi.