Att en promenad till affären kan ge sådan bildskörd! Det är bara hösten som kan åstadkomma det.
Jag har jobbat hela dan på ett armband som började bra och nu har jag fastnat. Det har kört ihop sig. Det blir liksom inte bra. Men jag har en idé. Den kräver bara lite andra material och verktyg. Först måste jag ägna mig åt det nöjsamma arbetet att trassla upp en jädra massa intjorvad koppartråd som hamnat fel. Jag tvinnade dit den fel.
Fel, fel, fel.
Men snart kommer det bli rätt x 3 istället. Lita på det!

Myntate är verkligen underbart gott! Kommer göra åt många krukor i veckan. Måste börja odla! Hur odlar man mynta? Nån som vet?
Jag har fyrtio kronor på mitt konto. Lönekontoret har sjabblat till det. Ingen lön till Lotta. Ringde och sa till förra veckan. Ojdå, hoppsan, det var ju jobbigt. Joråsåatte. Räkningarna fick lösas med sparpengarna, men nu börjar Lotta bli arg.
Fyrtio kronor var säkert mycket pengar på trettiotalet men idag är det pyttelite pengar. Nu när femtioöringen inte finns längre vet jag inte hur många tuggummin man får för det priset, men när jag var ung fick man bara 80 tuggummin! Och tänk på inflationen!

Undrar hur många myntakrukor man får för fyrtio kronor...

Det står alltså Hjärtliga gratulationer på vykortet. Och gossebarnet röker.
Ett vykort som helt klart tävlar i kategorin Världens mest politiskt inkorrekta gratulationskort.
Det känns lite för bra för att vara sant, jag är fortfarande i chock över att ha lagt vantarna på det. Platsen för fyndet var givetvis en loppis i Amsterdam.
Jag kommer ta väl hand om det. Det är en juvel.

Hemma igen och dricker te och äter popcorn. Vardag igen.
Lämnade Amsterdam med vemod i bröstet. Mellantid på flygplats; ingenmansland, en plats mellan platser. Kom hem till ett soligt Göteborg som har jobbat ordentligt på hösten de senaste 6 dagarna. Så vackert.
Vill verkligen bo i Amsterdam. Känner mig inte nöjd med att vara turist, jag vill cykla längs kanalerna en vanlig dag på väg till ett jobb, ett möte, ett fik, en fest.
Och vet ni? Det är väl inget som säger att det aldrig kommer bli så?!
NÃ¥gon dag i det suddiga som kallas framtid.