Ungefär en gång om året träffas ett gäng gymnasievänner som tycker väldigt mycket om varandra. Vi skrattar från det att vi träffas till det att vi skiljs åt. Vi har alltid saker att prata om och ingen av oss är den andra lik, men det gör inget för vi gillar varandra nåt så kopiöst. Kanske just det som är så fint.

Och det var varmt både för kroppen och för ögonen. Ljuset och färgerna har anlänt med full kraft och folk ser vansinnigt snygga ut i sina framplockade höstkläder.
Om några veckor kommer en äkta sydafrikan hit för att hälsa på Sydafrika. Jag hoppas innerligt att ljuset, färgerna och dofterna ger allt de har då. Visar upp sig ordentligt.
Det här är det bästa vi har. Och det är inte lite det.

Om ni tittar närmre på ciggen i Sara-Vides hand på översta bilden så ser ni, hur cigaretten blir som en del av väggmålningen. En målad rökpuff som helt utan vår vetskap trädde fram på väggen.
En vägg som är så full av färger och mönster att mina två vänner knappt syns, trots att de båda är sådana uttrycksfulla personer.
Och sedan att de står där och röker ger mig en chans att springa runt och fota ostört.
Synd på deras lungor, men fint för konsten.

Sara-Vide hade idag vernissage på Röda Sten. Sonja och jag gick dit i egenskap av fanbase. Vi drack en massa öl i solen och pratade feminism, bloggar, utvik, twitter och snusk.Och så tittade vi givetvis på Sara-Vides fantastiska målningar.
Tänk att Sara-Vide och jag har aldrig träffats förr och ändå känns det som vi har känt varann hur länge som helst. Och Sonja, vi har ju alltid känt varann! Känns det som.
Det där nätet alltså. Vilken underbar plats det är!