Härom dagen förvandlade David sin kamera till en pinhole camera. Det kan man göra på lite olika vis. Antingen tar man bort objektivet, tejpar för med en bit kartong där man har gjort ett liiiiitet hål med hjälp av en knappnål. Eller så kan man använda ett linsskydd med ett större hål som försluts med botten på en aluminiumburk som man gjort ett minimalt hål i.

Effekten blir den suddiga, spöklika känslan som påminner om gammal 8 mm-film.

Man kan också vara riktigt tuff och bygga en helt egen med hjälp av någon slags behållare och film. Det kanske vi testar någon annan gång.

Har en annan sak att berätta.
Den elfte juni kl 18.30 på Svt 1 visas Davids dokumentär Animera - Göra livlig. Den handlar om pensionärer på ett seniorboende i Eksjö som tillsammans gör en animerad film som sedan visas på bio i Eksjö. Den är himla fin! Dessutom är jag berättarröst i den!
Jag tycker ni ska slå på teven då och titta. Jag garanterar att ni kommer bli glada långt in i själen.
Jag kommer säkerligen påminna er igen när det närmar sig.

Idag har jag en fullspäckad dag. Jag ska till solen imorgon. En annan sol.

Jag är i gräl med pollenjävlarna.
Jag åkte till jobbet och stod på en hållplats och försökte le fint när allergitårarna rann nerför kinderna. Som för att visa alla att jag är inte ledsen, jag behöver inte tröstas, jag är bara drabbad av pollen.
På jobbet gnuggade jag de imaginära korn av grus som samlades på mina ögon. Jag satt med blicken sänkt, något annat tillät inte den sprängande huvudvärken som rumlade runt därinne.

Sedan, timmar senare, när jag satt i motljus på Hjalmar Brantingsplatsen och väntade på en alltför skumpig buss tittade jag på träden genom mina solglasögon. Träden som ännu inte fått några blad. För på Hjalmar Brantingsplatsen är det så fult att naturen skrämts iväg.

Jag satte mig på fönsterplats och min kjol spred ut sig på sätet bredvid. Den unge mannen som slog sig ner bredvid mig satte sig så långt ut han kunde för att inte klämma min kjol. Som att det skulle göra ont i den av hans kroppstyngd. Han såg lättad ut när jag leende drog åt mig tyget.
Klev av i mitt kvarter som luktade olika sorters grillat. Såg syrenen som slagit ut utanför ICA och gick förbi gräsmattor befolkade med söndagslugna människor. Burksamlaren hade en bra dag där han gick från papperskorg till papperskorg.
Stack nyckeln i låset, sparkade av mig skorna, tog en alvedon, tvättade av mig sminket och nu ligger jag här i soffan och väntar på att kokongen runt min hjärna ska baklängesspinna sig bort och ut genom den öppna balkongdörren.
Det är en fin söndag, tänker jag och känner mig ändå rätt nöjd. För jag är som sagt inte ledsen. Jag är bara drabbad av pollenhat.