Igår kom Sydafrika och hennes Christo (även kallad Skridsko) hit. Det var nästan ett år sedan vi sågs sist. Det blev många kramar och mycket kärlek.

Efter thaimat i Olskroken gick vi först en blåsig promenad och sen åkte vi en fullpackad spårvagn till Majorna.


Som vanligt sprang jag omkring och lekte fotograf. En gatspegel kan jag inte motså! Sydafrika och Skridsko är kära i varann.

I Majorna finns ett litet franskt bageri där Sydafrikas syster Sara jobbar. Det blev kramkalas i varmt väldoftande bageri.


Med hätta och baguette.

Sådana här åt David och jag i Frankrike. Jag fick med mig en hem till David och själv åt jag det godaste mandelwienerbröd jag någonsin smakat. Himmelskt!

När vi var på väg mot middag och öl mötte vi Sofia som också ville kramas med Sydafrika.

Vi gick i samlad trupp. De två systrarnas släktskap visar sig tydligt i handgesterna.

Och sen klängdes det lite.

Vi gick till Sinnet. Den här bilden blev suddig men det skiter jag i för jag gillar verkligen känslan i den.

Det var en massa kärlek i omlopp.

Sydafrika och Skridsko. Kärlek, änna.

Det blev lite häng i kvällsol också. Som hämtat från nån fin nittiotalsfilm, tycker jag.

LÃ¥nga skuggor i lazy evening sun.

PÃ¥ sinnet har de en fin neonskylt i taket.

Och lampor i glada färger.

Därute satt systrarna och var snygga.

Jag tror det här är en av mina favoritbilder.

Hon börjar vänja sig vid att jag fotar henne jämt.Bra det, för jag kan inte låta bli när hon är så satans snygg!


Långa samtal i kvällningen.

Sara gillar också kameran.
Sedan var det dags att säga hejdå för kvällen. Vi promenerade mot vagnen i sommaren och det var en sån underbar dag. En perfekt dag, faktiskt.