Efter en svettig och entimmeslång promenad i extremsnabbt tempo blev det en sned puss i hissen. Vi var så trötta i benen att själva tanken på att ta trapporna upp var en omöjlighet.

På några av Österlens alla loppisar fyndade jag de två fina skålarna i pressglas och puttekulorna som ligger i den lilla turkosa skålen. Några av puttekulorna har jag kapslat in i burberlocker jag gjort den senaste veckan. Är väldigt glad att jag hittat ett gäng sådana där riktigt små kulor för de passar så himla bra i örhängen. Inuti burörhängena på bilderna här ligger ett par laxrosa kulor som gör sig så himla fint mot den mörkt lövgröna tråden. Och när man håller upp dem mot ljuset sen: ojojoj!
På bänken kan ni se en del av en tavla som min morfar har målat. Jag fick den i studentpresent för elva år sen. I år hade jag den oerhörda lyckan att få välja tavlor ur min morfars tavelförråd. Jag fick med mig fyra fantastiska målningar som i veckan ska hängas upp på väggen ovanför bänken. Den lila tavlan ska få hänga lite längre bort på samma vägg, tror jag. Det beror på ljuset, förstår ni. Åh, ni ska få se resultatet sen, det lovar jag!

Igår kväll tog David och jag en aftontur till Vik. Vi gick vår gamla kvällspromenad och det var precis som alla år tidigare. Tänk att en plats kan kännas som så mycket hemma trots att man bara är där några futtiga veckor om året!? Och i år har ju varit helt annorlunda eftersom vi nu har ett hus i Rörum och inte hyr en stuga i Vik. Att ändå snabbt kunna finnas vid vattnet och den grova stranden känns bra i själen.
Vi satt på stenfortet och tittade på havet, jag plockade strandväxter som torkat/kommer torka på ett vackert vis och så förstörde jag (förmodligen) min nygamla analoga kamera och svor lite över den förlorade filmrullen som givetvis skulle varit helt perfekt.
Idag åkte vi hem. Hem till spårarbeten, thaimat och snabbt internet. Det är skönt att vara hemma. Och det kommer bli skönt att åka tillbaks, tidigare än vanligt.

Ps: Tygkassen är från Fieldguided och har ett underbart Kate Bush-citat på sig. Jag älskar den för den rymmer många loppisfynd. Skorna fick också plats när jag ville gå barfota i sanden.

Jags stod och fotade en vallmo i åkern och helt plötsligt var David borta. Puts väck!
Hittade honom inuti majsfältet. Den pojken, den pojken...