När vi klev utanför dörren var det höst och mina kläder var äntligen rätt för vädret! Den friska luften ville så gärna hälsa på längst ner i lungorna och jag lät den. Sval bris på kinderna som rodnade inte av svettkvaväckel utan av ren och skär (!) höstkärlek.
En lunch bestående av tidernas största macka med påföljande bakelse på franska.
Flanerade hemåt och la märke till löven på marken. Särskilt ett, perforerat och mönstrat. Det låg där alldeles stilla och lät sig fotograferas när alla andra löv dansade runt omkring tillsammans med en blå plastpåse.
Lite senare hackades det en väldig massa grönsaker i mitt kök. Det honungslaserades och samtalades om människor och andra märkliga ting.
En dag som avslutas i soffan framför en massa avsnitt Vänner säsong två, blåbärschoklad från Finland, hallonkex och kopiösa mängder te kan ju inte vara annat än strålande.

Jag hade kameran om halsen när vi gick ut i vädret som var grått och klibbigt.
Jag hade kameran om halsen när vi klev av vagnen och vädret var regnigt.
Jag stoppade kameran i en påse när vi sprang från affär till affär för att undfly sagda väder som nu förvandlats till något av ett oväder.

Fick mer i lön än jag förväntat mig. Köpte strumpbyxor. Gör alltid det när jag har pengar.
Åt husmanskost på en uteservering med trummande regn på tygtak. Hade vansinnigt trevligt med två fina människor.
Kläderna var så fuktiga och vi var så trötta när vi åkte hem. Somnade så fort vi kommit innanför dörren. Sov så gott i två timmar.
Resten av kvällen var det te i prickig tekanna, nybakt bröd, trivsel och nittiotalsfilm med tillhörande fniss för hela slanten.

Och den där kameran har precis fått komma upp ur påsen. Inget av vädret/ovädret har den snappat upp; inte en endaste bild har jag tagit idag.
Så här är en jag tog häromdagen. En dubbelexponering av cementbalkonggolv och mitt ansikte.

Imorgon hoppas jag på kameraväder. Tills dess får det vara vilket väder det vill för jag sitter inne och mina kläder är torra och varma.
Godnatt.

Har den här vackra människan på besök i hela helgen. Det är ett år sedan hon var här sist och lagade underbar mat i mitt kök.
Jag har fyllt på teburkarna och förbereder mig för några toppendagar.

Dagens vykort är inhandlat på loppis i Suckarnas gång i Simrishamn. På baksidan står det Metrostationen Komsomolskaja i Moskva.
I förgrunden ser ni två spioner med svarta hattar som viskar nationella hemligheter till varandra. Till höger kan ni se en tant som just precis har stannat till för att hon kommit på att hon nog har glömt nycklarna hemma och nu rotar hon frenetiskt igenom sin väska i hopp om att de ska ligga i botten. I mitten går ett kärlekspar och diskuterar varför alla spioner måste ha hattar på sig och om det inte är lite korkat om man nu ska smälta in i mängden och inte dra uppmärksamheten till sig.