Några av er har kanske redan märkt att mina foton nu finns till försäljning i min
etsy-butik. Här har ni ett litet urval av det som ligger uppe nu.
Jag funderade länge på om jag skulle starta en helt ny butik bara för mina foton men det kändes liksom inte rätt. Jag inspireras av samma saker när jag fotar och när jag gör smycken och upplever att mina kreativa sidor hänger ihop så starkt att jag inte kan skilja dem åt. Jag är därför väldigt glad när jag ser att folk på etsy verkar gilla kombinationen och Hjärtar både foton och smycken samtidigt.
Jag är inte en likriktad person; jag spretar åt alla håll, och förhoppningsvis är det fler än jag som uppskattar och ser det fina i den kråksången.

Begav mig ut i hösten idag. Med nyfyndade hatten på huvudet. 40 spänn, kostade den. Jag är vansinnigt nöjd.

Ser ni? Jag har byxor på mig!! KORS I TAKET!

Och DÄR kunde jag inte längre hålla tjusig min.

Och efter trams kommer skratt.

Och låt oss fokusera en stund på vad jag gör med mina händer när jag skrattar. Allvarligt, jag har ingen aning om vad jag håller på med här!
Har förresten testat kvarterets skomakare nu. Lämnade in två par skor och två väskor som länge legat på hög i garderoben och idag hämtade jag ut dem alldeles fixade. Tusan vad bra det blev! Som att ha nya grejor ju! Nu är jag sugen på att leta upp mer som han kan laga åt mig. Det lär inte bli så svårt, för i ärlighetens namn har jag mer trasiga än hela saker...
När jag skulle kliva på spårvagnen sen mötte jag en farbror med röd näsa, flygigt vitt hår och valrossmustasch. Han brände av det största leende man kan tänka sig och tjoade glatt "Tjusig hatt du har!" TACK, sa jag och kände där och då att jag älskar människor i allmänhet och rödnästa valrossfarbröder i synnerhet.
Då hittar man David på balkongen med bautamikrofonen. Ljudbiblioteket växer stadigt till sig.
På tunnelbanan häromdagen. Min syster och jag samtalade lite med ett par som verkade väldigt sympatiska. De var öppna och glada och man gillade dem helt enkelt.
När de sedan reste sig för att kliva av ramlade den här lappen ur kvinnans ficka och landade precis framför fötterna på oss.
It's hard to wake from a nightmare when the nightmare is real.
Det var som om nåt isade till inom mig, och jag tänkte: Man vet så lite om folk.