Hade besök av fina vänner.
Åt massa gott. Skrattade ännu godare.
Fotat en novemberkaktus i köksfönstret.
Varit på loppis med vänner + väns bror + väns brors flickvän (de senare var på bordsjakt).
Väntat på butikspersonal jättejättelänge.
Sett på när vännerna försökte få in ett bord i en liten bil.
Sett på när vännerna fick in tidigare nämnda bord i vår lite större bil istället.
Haft en särdeles lugn och skön söndagskväll innan en vansinnesvecka tar vid från och med... oj... ja nu är det ju redan imorgon... så NU!

Det är en rätt häftig känsla att se sina fotografier på det här viset. Uppförstorade, proffsutskrivna på fotolabb och utspridda framför sig.
Anledningen till att jag skrivit ut så många på en gång är att jag ska sälja dem på julmarknaden i Nordstan nästnästa vecka. Så om ni har vägarna förbi då, kom och titta vettja! Tolv olika motiv finns att välja mellan.
På lördag ska jag ge mig ut på loppisrunda och leta fina ramar som ska få visa upp de här finingarna.
Jag tänker att detta måste ju vara en strålande julklapp!

Priserna kommer ligga på 195 kr per foto (marknadspriser! ordinarie pris ca 250 kr) och alla är signerade på baksidan av mig.

Och vet ni?
En himla fin nyhet! Jag har blivit antagen till den nya spännande designmarknaden Metamorfos som kommer äga rum den 10e december på Nefertiti här i Göteborg. Det kommer bli fantastiskt tror jag! TIPS!

Det är mycket som händer nu. Jag jobbar så fingrarna kroknar, skriver filmmanus och arbetar på timjobbet, allt i en enda röra. Men det är en så väldigt fin röra, ska ni veta.

Den kom i mitten av november. Det känns okej. Jag ska inte svära. Jag fick en strålande höst innan frosten kom.
Kan det bli en strålande vinter också?
Jag sätter inte på mig mössan än. Hatten är allt jag behöver på huvudet.
Händerna är dock glada åt vantarna. Och jag vill göra händerna glada, känner jag.
Nu går jag ut. I vintern.

Hon stod där länge och studerade löpsedlarna.
Som om de var romaner med mycket text att noggrant beta sig igenom. Vi hann gå uppför hela långa backen, stanna och knäppa ett foto och passera runt knuten utan att hon rörde sig ur fläcken.
Vem vet, kanske står hon där än idag?