Shhh... säg inget. Jag vet att det har varit oktober ett bra tag nu men September Månadens djur var alldeles särskilt svårfångat.
Jag ska förklara.

Drakrockan är ett djur som ofta förväxlas med en av våra äldsta leksaker. Som ni kanske förstår talar jag om drakflygning. Om inte Drakrockan hade funnits hade heller inte drakflygning existerat. För det som människor för länge sedan såg komma seglandes genom luften var inte någon smart uppfunnen leksak som lär oss om aerodynamik. Nej, det var en levande varelse som susade fram genom luften i sin jakt efter föda.
Jag klandrar dem inte; det är svårt att se skillnad.
Drakrockans kropp är som ett stort segel som fångar luften. Det går att se stora likheter med en rockas sätt att glida fram genom vattnet och en Drakrockas glidflygning.
Djuret kan mäta upp till en meter från spets till spets. Då är inte svansen medräknad. När Drakrockan föds har den bara en liten svansstump, utan de rosettliknande, färgglada utsmyckningarna. De växer nämligen ut allteftersom Drakrockan blir äldre. Drakrockan är väldigt stolt över sina svansrosetter och längtar ständigt efter nya. Det finns dock inte så mycket de kan göra för att påskynda förloppet, i sinom tid växer det ut nya. Oftast sker detta i samband med en omtumlande upplevelse som fått Drakrockan att bli lite visare.
En erfarenhet rikare = en rosett rikare.
De Drakrockor som har flest svansrosetter är också de som står högst i hierarkin, och kallas "De högste". De kan göra vad de vill och de andra Drakrockorna måste lyda och acceptera De högstes beteende rakt av. Detta hade kunnat leda till fruktansvärda diktaturer om det inte vore för att Drakrockorna är oerhört vänligt sinnade djur som alltid behandlar varandra ödmjukt. Skulle De högste be om något återgäldar de alltid detta på något vis förr eller senare.
Drakrockans föda består av vad som flyger in i munnen på dem när de seglar genom luften. Det är bara att gapa och flyga så blir man mätt så småningom. Ibland lyxar de till det med fågelägg som de hittar i bon högt upp i träd eller på bergsväggar.
De vågar sig aldrig ned på särskilt låg nivå, rädda för att bli tillfångatagna och användas till drakflygning av någon dum, ovetande människa. Detta har hänt någon enstaka gång för många herrans år sedan och Drakrockorna är sedan dess, med rätta, livrädda för människor. De Drakrockor som hamnat i fångenskap har dött av ren chock och har efter det fungerat alldeles utmärkt till drakflygning.
Drakrockans tunga påminner mycket om en orms. Om man hamnade inom hörselavstånd från en Drakrocka skulle man med högsta sannolikhet höra deras väsande ljud när den spelar med sin långa, kluvna tunga.
Ett par gånger om året anordnar Drakrockorna enorma flygtävlingar. Detta är en upplevelse utan dess like. Fantastiska uppvisningar i flygteknik, vackra formationsövningar som bäst kan jämföras med vad man kan se i ett kalejdoskop. Dessa uppvisningar omges ständigt av det väsande ljudet från hundratals lyckliga Drakrockor som spelar med sina tungor och glider genom luften bättre än någon drakflygsentusiast ens skulle kunna drömma om att komma i närheten.