2009-10-01 17:48
2009-10-01 18:03
Längs med spårvagnens räls och med motorvägen på andra sidan. Någons försök att förstöra förorten lite till.
Ha! Trodde du va? Inte om jag får ha ett ord med i spelet.
För solen och växterna ger inte upp, om du nu inbillat dig det.
Solen, växterna och mina ögon skapar konst i det du avsåg som klotter.
Där fick du så du teg!
2009-10-01 18:16
Det visade sig vara svårare än anat att få en vanlig hederlig rockring.
De flesta är för små. Gjorda för barn. Jag är inget barn.
Sen fanns det de som rasslade när man skakade på dem. Och vattenfyllda rockringar. Och rockringar med Hanna Montana på. Och sådana som blinkade. Tufft.
Fast inte för mig.
Jag är vuxen, jag vill ha en vanlig jäkla rockring som jag kan ha hos David. För bövelen.
Frågade i kassan (och erkände därmed att den var till mig). En titt på lagret och sen fick jag mig en lila polkagrismönstrad rockring i perfekt storlek som varken blinkar, rasslar eller plaskar.
Och på bilden här ser ni också min nya sjukt snygga kappa. Jag är mallig.
2009-10-01 23:37
För detta krävs förberedelser. Kyliga sådana.
2009-10-02 22:03
2009-10-02 22:11
2009-10-04 21:48
David däremot hade passerat tröttheten och var oförskämt pigg. Han satt uppe till kvart i sex i morse och fixade ljud och ljus på filmen. Och sen var det färdigt.
Sov några timmar och sen var de fyrtioåtta timmarna över och filmen inskickad.
Och en sån film det blev sen!
Med tanke på tidsbristen så är vi ändå nöjda. Jag lyckas vara vidrig på alla sätt och vis inom fem minuter. Och det är ju inte så dåligt!
Filmen dyker upp här så fort det går.
Jag lovar att höra av mig.
2009-10-04 21:54
2009-10-05 17:28
Klicka här för att se filmen (och lite coolt är det väl att man nu kan söka på Lotta Losten på YouTube och faktiskt hitta mig och inte en Led Zeppelin-låt som heter Lotta Love).
Ja, vad tycks?
2009-10-07 22:31
Jag har också dansat salsa, lyssnat på musik från Kap Verde, sjungit i kör för hälsans skull och fått skratta åt roliga filmklipp. Allt detta på betald arbetstid. Sen åkte jag till vanliga jobbet och arbetade till sena kvällen.
Stegmätaren visar en bit över tiotusen steg och om min kanin hade levt omöjligt länge hade han fyllt arton idag. Lille Ninen. Körkortsmyndig!
2009-10-09 15:31
2009-10-09 20:42
2009-10-09 20:44
2009-10-09 23:02
Detta är nu en rekommendation från mig (också hyfsat bra och pålitlig). Galet god mat och trevlig miljö.
Vi blev mätta och trötta och hamnade som bilden ovan avslöjar. Precis rätt, alltså.
2009-10-10 20:49
2009-10-10 20:54
2009-10-10 21:10
David och jag bestämde det idag. Ingen annanstans har jag känt mig så fullständigt säker. Det är inte bara ETT hus som ger mig Här vill jag bo-vibbar utan vartenda hus i hela området!
Jag bara måste få lägenhet där. En stor fin där David och jag kan bo hela livet.
Jo, så kommer det bli.
2009-10-10 21:12
2009-10-10 21:27
Medan han fastnat i viktigt samtal poserade han så snyggt mot rostig kran och jag sprang återigen fram och tillbaks med kameran i högsta hugg.
Snygg David, höstfärger och en massa rost. Det kan inte bli vackrare än så i mina ögon.
2009-10-10 21:30
2009-10-10 21:34
Äsch, inte vet jag. Jag tror inte på Jesus.
2009-10-10 23:55
2009-10-11 14:53
2009-10-11 21:18
2009-10-11 21:25
2009-10-12 21:53
2009-10-13 23:12
Drakrocka.
Jag ska förklara.
Drakrockan är ett djur som ofta förväxlas med en av våra äldsta leksaker. Som ni kanske förstår talar jag om drakflygning. Om inte Drakrockan hade funnits hade heller inte drakflygning existerat. För det som människor för länge sedan såg komma seglandes genom luften var inte någon smart uppfunnen leksak som lär oss om aerodynamik. Nej, det var en levande varelse som susade fram genom luften i sin jakt efter föda.
Jag klandrar dem inte; det är svårt att se skillnad.
Drakrockans kropp är som ett stort segel som fångar luften. Det går att se stora likheter med en rockas sätt att glida fram genom vattnet och en Drakrockas glidflygning.
Djuret kan mäta upp till en meter från spets till spets. Då är inte svansen medräknad. När Drakrockan föds har den bara en liten svansstump, utan de rosettliknande, färgglada utsmyckningarna. De växer nämligen ut allteftersom Drakrockan blir äldre. Drakrockan är väldigt stolt över sina svansrosetter och längtar ständigt efter nya. Det finns dock inte så mycket de kan göra för att påskynda förloppet, i sinom tid växer det ut nya. Oftast sker detta i samband med en omtumlande upplevelse som fått Drakrockan att bli lite visare.
En erfarenhet rikare = en rosett rikare.
De Drakrockor som har flest svansrosetter är också de som står högst i hierarkin, och kallas "De högste". De kan göra vad de vill och de andra Drakrockorna måste lyda och acceptera De högstes beteende rakt av. Detta hade kunnat leda till fruktansvärda diktaturer om det inte vore för att Drakrockorna är oerhört vänligt sinnade djur som alltid behandlar varandra ödmjukt. Skulle De högste be om något återgäldar de alltid detta på något vis förr eller senare.
Drakrockans föda består av vad som flyger in i munnen på dem när de seglar genom luften. Det är bara att gapa och flyga så blir man mätt så småningom. Ibland lyxar de till det med fågelägg som de hittar i bon högt upp i träd eller på bergsväggar.
De vågar sig aldrig ned på särskilt låg nivå, rädda för att bli tillfångatagna och användas till drakflygning av någon dum, ovetande människa. Detta har hänt någon enstaka gång för många herrans år sedan och Drakrockorna är sedan dess, med rätta, livrädda för människor. De Drakrockor som hamnat i fångenskap har dött av ren chock och har efter det fungerat alldeles utmärkt till drakflygning.
Drakrockans tunga påminner mycket om en orms. Om man hamnade inom hörselavstånd från en Drakrocka skulle man med högsta sannolikhet höra deras väsande ljud när den spelar med sin långa, kluvna tunga.
Ett par gånger om året anordnar Drakrockorna enorma flygtävlingar. Detta är en upplevelse utan dess like. Fantastiska uppvisningar i flygteknik, vackra formationsövningar som bäst kan jämföras med vad man kan se i ett kalejdoskop. Dessa uppvisningar omges ständigt av det väsande ljudet från hundratals lyckliga Drakrockor som spelar med sina tungor och glider genom luften bättre än någon drakflygsentusiast ens skulle kunna drömma om att komma i närheten.
2009-10-14 12:25
Ljuset är överallt omkring mig, jag är vaken nu. Och inte längre kissnödig.
2009-10-14 23:12
Du får det att låta som poesi, sa en vän.
Men det ÄR det ju också!
Ren och skär poesi för mina ögon.
2009-10-15 21:00
2009-10-15 21:10
2009-10-15 21:17
2009-10-15 21:25
2009-10-15 21:30
2009-10-15 21:38
2009-10-16 12:42
JA!
Jag är helt uppspelt, kan inte sitta still, skakar i händerna och har ett hjärta som går dubbelt så fort som vanligt!
Fjärde november är det stor prisutdelning i Köpenhamn!
YES! YES! YES!
Klicka här för att se filmen, om ni missat den eller vill se den igen och igen och igen...
2009-10-16 22:44
Förutom att vi fått veta att vi har gått vidare i Videomarathon har jag idag druckit tjugoen dagar gammal mjölk!
Kom till min lägenhet sent igår. Var trötta och orkade inte gå till affären och köpa mjölk. I kylen fanns en oöppnad mjölk med utgångsdatum 25e september.
Jag tänkte Man kan ju öppna och se hur den klumpar sig lite läskigt sådär. Sagt och gjort. Jag öppnade och hällde ut lite i diskhon. Inte en klump! Ett porlande av vit, perfekt flytande mjölk forsade ner i vasken. Jag stack in mitt finger i mjölkfallet och smakade, både nervös och fascinerad på samma gång. Det smakade ju riktigt bra!
Mitt kvällste var räddat!
Och i morse fick mitt frukostte en skvätt av årgångsmjölken.
Jag känner mig stolt över detta. Det känns som någon form av rekord.
2009-10-18 21:47
2009-10-18 21:52
Boelbakelsen med Strindberg på locket är just nu en del av mitt matsmältningssystem.
2009-10-18 22:02
Och mitt i havet av eldröda lönnar, björkar och ekar guppade ett hus. Likt ett fågelbo var det placerat på bästa tänkbara ställe med utsikt åt alla håll. Trädkojor är underskattade. Vad är då inte en hel trävilla (och då menar jag INTE en villa i trä - sådana finns det ju mängder av!)?!
2009-10-19 18:44
2009-10-19 19:08
Halsband av blå, turkos och silverfärgad koppartråd med pärlor i blått, turkos och silvergrått.
2009-10-20 19:38
2009-10-20 19:45
Det var ett fint återseende.
2009-10-20 20:07
Idag när jag stod och stirrade ner i lövtäckt asfalt kom det till mig. Det jag har förstått är många människors åsikt.
När ett träd står i grönskande prakt, det är då det är fullkomligt. Löven gör trädet helt för ett par månader om året. När löven sedan faller. Då är dess poäng borta. Löven är förbrukade, om man skulle uttrycka sig så. Då gör de ingen nytta längre och trädet är kalt och ofullkomligt till nästa vår igen.
Hemska tanke! Löven är lika vackra på trädet som på marken.
Jag tänker mig lövtäckt asfalt som ett träd som vänts uppochner. Ett träd vars krona ligger utströdd på hård sten, blött gräs eller knastrande grusgång. Färgerna sprids ut på marken så att vi kan se dem bättre.
Som konfetti dalar blodröda lönnlöv mot våra axlar för att lyfta våra sinnen inför den kalla årstiden som stundar. När det är så kyligt att vi böjer våra nackar, lindar in oss i stora halsdukar och går med bestämda steg genom kylan med blicken fäst ner i backen.
Ner på de vackra löven som tittar upp på oss.
2009-10-21 13:03
Varmt silverfärgad koppartråd och en plommonlila facetterad glaspärla.
2009-10-21 23:34
2009-10-22 20:53
2009-10-25 12:07
2009-10-25 21:26
Så här är det: Hösten gör mig lycklig på det där bubblande viset. Ni vet när man är så glad att mungiporna inte vill vara annat än upphissade. När man försöker prata lugnt och sansat men det hörs långa vägar att man har en massa skratt nere i strupen, i lungorna, i själen. När man vill hoppsa och dansa och skrika sitt höstskrik på en bro i Jonsered.
2009-10-25 21:36
2009-10-25 21:54
Tja, varför inte.
Så vi gick in och hamnade visst hos Jonsereds Hembygdsförening. Där var David och jag udda fåglar bland Jonseredsuppväxta pensionärer. Vi fick berätta att vi inte var från orten. Vi fick kartor över bygden och fick veta att samme Keiller som är upphov till Keillers park på Ramberget granne med mig, även hade ett finger med i Jonsereds historia. Och minsann: om han inte fixade sig ett Ramberg där också!
Mannen som serverade oss påtår ville gärna berätta mer om bruket och omgivningarna och vi kom sedan att samtala om hur mycket vackrare man byggde husen förr. Utsmyckningarnas tid är förbi. Och det är ju som jag alltid har sagt: Människan vill ha det vackert omkring sig så när ska husen börja bli vackra igen?? Det är bara en tidsfråga, enligt mig, innan vi får se mönster runt fönsterkarmar och skruvar i form av blomblad igen.
Kaffet och kakan smakade finfint och nu längtar vi till våren då bokskogen enligt lokalbefolkningen ska vara fantastiskt vacker.
2009-10-25 22:03
2009-10-25 22:12
2009-10-25 22:17
2009-10-25 22:28
Hur kan jag INTE vilja bo där?
2009-10-26 13:49
Örhängen i gråfärgad koppartråd med glaspärlor i mörk plommonlila.
2009-10-26 14:03
2009-10-26 18:23
På ett säte vid fönstret satt en ung man. Han pratade i telefon. Berättade att han bråkat med poliser i Malmö. Blivit avklädd och kroppsvisiterad, anmäld för mordförsök och skulle till rätten nu igen den här veckan. Och de hade undrat var alla pengar kommit ifrån. Och sagt Vi VET att du jobbar med narkotika.
Han var nog stolt på nåt vis. För annars ringer man väl inte tre personer och pratar öppet på en spårvagn om att man gjort sig skyldig till hot mot polisman? Ibland sänkte han rösten och lutade sig liksom närmare fönstret för att han inte ville bli hörd av alla som var på väg hem från sina arbeten.. Det var lite roligt, tyckte vi. Och lite tragiskt också.
2009-10-26 18:27
2009-10-26 20:40
När han får idéer finns det verkligen ingen hejd på honom. Jag tramsade mig framför kameran.
Det jag gör bäst, alltså. Och sen i ett huj han han placerat mig i en bokskog.
En vanlig måndagskväll i den här lilla familjen, med andra ord.
2009-10-28 00:17
Fia fingrar, känner, tittar på halsband och broscher.
Det blev en himla fin kväll, tycker jag. Hoppas ni som var här trivdes också!
Och nästa gång blir det i en lokal. Lånad för kvällen eller hyrd för en billig slant, det spelar ingen roll. Men lokal blir det, med förhoppningsvis många fina minglande människor.
2009-10-28 20:22
Idag hade någon slängt köksluckor. Rysligt fula.
Tänk er den äckligaste orangea färgen som finns, dåligt målad på luckornas utsida. Och så en läskigt ljusgul färg (som inte alls går ihop med den orangea) på insidan. Förvånansvärt nog med dessa finfina glasknopparna på (i en tredje nyans som givetvis inte matchade någon av de andra färgerna)!
Det fanns inget annat att göra: vi fick kliva in i containern och skruva loss knoppar för glatta livet. Sen tog vi spårvagnen till stan för sushi och fika med väskan full av skramlande knoppar.
2009-10-28 22:21
2009-10-29 13:00
Det var ju tråkigt. Men det konstigaste av allt är väl varför de berättar det INNAN den stora prisutdelningen i Köpenhamn som vi skulle på. Vad var då poängen med nomineringen överhuvudtaget?
Hade det inte varit roligare att meddela vinnarna då istället? Under festliga omständigheter.
Vi hade inga större förhoppningar att vinna, men det hade ju varit fint att få hoppas lite. Att alla som kommer dit är på samma nivå, inte vinnare och förlorare redan från början.
Nu känns det inte ens roligt att åka till Köpenhamn längre.
2009-10-30 21:31
2009-10-30 21:49
När personalen började spela en julskiva med inledningslåt So this is christmas kände jag att det var dags att gå. För det är det fan inte än! Jul, alltså.
Det är oktober och hösten mår alldeles utmärkt! Det märks när solen får de gula löven att lysa som guld. Det märks när man sparkar omkring i löv som knastrar på ett fantastiskt krispigt vis. Och det märks på luften.
Jag gick från fiket med shopping i sinnet. Om vi inte ska till Köpenhamn längre så har jag pengar över som ju inte kan ligga oanvända bara sådär!
För en gångs skull hittade jag massor jag ville ha. Så mycket fint!
Bland annat en ovanligt galen 80-talskavaj. Vit med svarta prickar. Fantastisk. Second hand givetvis; en sådan kavaj måste man vara ensam om - där accepterar jag inga masstillverkningar.
Om ni ber snällt så kanske jag visar den här imorgon. (Snälla, be snällt...)
2009-10-31 14:39
2009-10-31 23:52
Burörhängen i brunfärgad koppartråd med pärlor i plommonlila och champagne. 250 kronor paret.
Nu är det ju inte så.
Men ändå... Vackra hösttoner trots allt.
