En sund rädsla.
Klicka för störreKlicka för större

Jag har alltid tyckt det varit självklart att jag ska kunna promenera orädd genom stan vilken tid på dygnet som helst. Har gjort det också. Våghalsigt, eller hur? Men de senaste åren har samhällets rädsla för mörka gångar och parker smittat av sig på mitt orädda jag.
När klockan var 23.30 på fredagen den trettonde (jag är verkligen inte skrockfull. Bara ibland. Men inte om fredagen den trettonde, sånt är bara fjant) och jag skulle ensam ta spårvagnen hem till David.

Då plockade jag fram mobilen och låtsaspratade med David.

Vi samtalade om min arbetsdag. Han frågade hur jag hade haft det. Jag frågade hur han hade haft det. Jag undrade om det hade varit mycket snö i Borlänge. Om tågresan gått bra. Och så fnissade jag åt nåt roligt som David sa. Han är rolig. Jag brukar fnittra när jag pratar med honom.
Det hela var mycket trovärdigt.

I min vänstra jackficka höll jag om nyckelknippan. Det har jag hört ska vara bra om man är rädd. Fast jag undrar jag. Min nyckelknippa är stor som en vaktmästares. Vilken skada skulle jag kunna åsamka någon med den klumpen? Och VILL jag verkligen vara beredd att skada någon? Absolut inte.
När jag kom fram till spårvagnskuren löste sig allt så himla smidigt.

Jag behövde mobilen till att fota.

Comments (2) Write comment
Older posts
Shops Lotta Jewelry shop Photo shop
Blingfittan.se
Twitter Facebook Bloglovin Youtube Pinterest Contact