Det är svårt att greppa. Igår stod jag på en loppis och bläddrade i en låda med gamla vykort. Hade högläsning för David. Till sjuksköterskan Karin. Skickat 1956 från Mallorca. Färglagda palmer. Äkta fotografi. Som om någon skulle tvivlat. Är det äkta eller oäkta fotografi? Var finns beviset? Här: Äkta fotografi
Okej. Högläsning:
Är på semester med mamma. Trist att åka hem imorgon. Jag har träffat en stilig matador.

Undrar hur hon hade tänkt om hon hade vetat då. 1956. Att 54 år senare står ett ungt par på en loppis i Göteborg och läser om hennes semesterfling med en matador från Mallorca. Det går inte förstå.

Flickan på nedersta bilden heter Fia och har en man i Sydafrika. Vi har haft henne hos oss hela sommaren men nu lämnar hon oss snart för kärlek och olidlig värme. Hemma hos mig blev det avskedsfest. Inte för att man riktigt begriper det. Att hon snart inte kommer sova på madrass i mitt vardagsrum, lämna fina lappar åt mig när jag kommer hem från jobbet, skratta åt min ovilja att slänga saker från kylskåpet vars bästföredatum nu är historia.
Kanske känns det mer sen. Nästa vecka. När hon packat färdigt och man ska kramas hejdå. När veckan sedan har gått och hon bara kan nås via facebook.
Till nästa sommar då hon återigen har en plats på min madrass.