Nästan hela juni har gått nu. Hög tid (minst sagt) för ett Månadens djur
Juni är Lövrävens månad.
Lövräven har jag känt länge, men det har behövts några månader att rita av honom. Han är nämligen väldigt svår att få syn på.
Som ni kan se på bilden har Lövräven kamouflageeffekt på öron och svans. Detta är givetvis mycket praktiskt.
Eftersom Lövräven är mycket skygg av sig håller den mest till högt uppe i träd, eller gömd i buskar på marken. Likt en sengångare rör den sig långsamt och säkert upp för stammar och grenar. Tyvärr saknar Lövräven sengångarens långa klor vilket kräver att Lövräven utvecklar en enorm skicklighet i balans och klätterteknik.
Små Lövrävar, som ännu inte hunnit lära sig klättra ordentligt, kan man ibland se ramla ner från höga träd i sina försök att ta sig upp. Eftersom de vuxna Lövrävarna alltid befinner sig långt uppe i höga träd försöker de små om och om igen. Lövrävarna är dock oerhört seglivade varelser och överlever nästan alltid dessa höga fall.
Föräldrar och barn tillbringar således inte så mycket tid tillsammans. Barnen lever med sina syskon i buskarna nere på marken tills de är starka nog att kunna komma upp till sina föräldrar. Detta gör att Lövräven redan i tidig ålder blir mycket självständig.

Till humöret är Lövräven oftast lugn och harmonisk. Den blir sällan arg men också sällan överväldigande glad. Den är nöjd med tillvaron och upplever aldrig att den saknar något. Den bryr sig inte heller så mycket om saker som sker i sin omgivning. Lövrävarna håller ihop som en flock men skulle nog inte märka om någon av dem försvann. Den hjälper dem som befinner sig i närheten för tillfället, alla andra är som bortglömda för Lövräven.

Lövrävens föda består till största delen av stjärnfrukt och honung. Honungen har de nära till hands uppe i träden. Likt björnar sticker de helt sonika in tassarna i en bikupa och slickar sedan bort honungen från tassen. Bistick gör dem ingenting; den är nämligen utrustad med ett serum som direkt när Lövräven blir stungen tar hand om gifter och sår.
Lövrävens päls är kort, sträv och glänsande. Oftast är den sandfärgad men det förekommer också att Lövrävar föds med fläckar i olika nyanser.
Lövformen på svans och öron är helt fri från päls och består av mycket tunn, men slitstark, hårt spänd hud. Ådrorna i "lövet" är just blodådror.

Lövräven trivs bäst under hösten och våren. Blir det mycket varmt under somrarna använder Lövräven sin svans som solfjäder. När det är vinter flyttar Lövräven upp i något barrträd. Den trivs bättre i lövträd förstås, eftersom den lättare kan hålla sig gömd där, men eftersom Lövräven alltid är nöjd spelar det inte så stor roll för den. Våren kommer ju ändå snart.