Ännu en månad har gått och jag har lärt känna ett nytt, spännande, okänt djur (Se även Februari - Noshästen och Mars - Lupingen). Nu är det mitt jobb att berätta allt jag fått veta för er.
Ni kommer minnas april som månaden då ni för första gången hörde talas om Bängflängen.

Bängflängen är ett vattendjur som lever nära havsbottnen på mycket djupt vatten.
En Bängfläng är vanligtvis mellan tio och tjugo centimeter hög och ca tio centimeter i omkrets på det bredaste stället.
Bängflängens kropp är tung och stor. För att förflytta sig använder den sina starka armar och händer och svingar sig fram genom vattnet mellan sjögräs och alger.

Bängflängen har ett extremt kort minne. Detta visar sig framförallt i Bängflängens kostvanor. Ena dagen vaknar Bängflängen och är säker på att den bara livnär sig på alger. En annan dag äter den bara blåstång och en tredje dag är Bängflängen övertygad om att den endast äter sjöhästar.
Som ni kanske förstår orsakar detta en hel del gastronomiska besvär.
Bängflängens tarmsystem får ingen rutin och lär sig aldrig hur det ska smälta de olika maträtter som Bängflängen stoppar i sig för dagen.
Bängflängens mage är således ständigt spänd och djuret besväras dagligen av svåra gaser.
Forskare menar att Bängflängens korta minne är naturens geniala sätt att lösa Bängflängens tyngdproblem. Gaserna fyller upp håligheter i den stora magen och gör det lättare för Bängflängen att förbli flytande.
Andra menar att sådant prat bara är idioti, för hur skulle ett djurs smärta kunna vara något positivt?
Bängflängen själv är, på grund av sitt korta minne, helt ovetande om att han skulle ha några som helst problem med matsmältningen.

Bängflängen lever i stora flockar och är ett väldigt kärleksfullt djur. Man kan ofta finna flera bängflängar sovandes ihopkrupna nära varandra. De finner stöd hos varandra och ger varandra värme och uppskattning. Närheten är en naturlig del av deras liv och förmodligen också anledningen till att de är så harmoniska varelser.

En bängfläng lever i upp till 15 år och när en i flocken dör samlas alla flockar inom flera sjömils avstånd för att hedra den döde genom en fantastisk föreställning med koordinerade mönster av gaser och bubblor. Detta är en nedärvd instinkt i Bängflängen och inget som de själva förstår varför de gör. Det är något de behöver för att kunna gå vidare psykiskt.