Idag inleder jag en ny serie här på lottalosten.com.
Den ska heta MÃ¥nadens djur.
Varje månad presenterar jag ett nytt djur för er. Djur som ni förmodligen aldrig tidigare skådat (Om ni mot all förmodan har det så har jag misslyckats).

Jag har alltid velat skapa en ny, fiktiv värld. Inspirerad av Tove Jansson och Mumindalen ger jag er alltså nu Månadens djur.
Först ut, representerande februari månad, blir Noshästen.

Noshästen mäter ca 1 meter över havet och blir i fullvuxen ålder upp till 1,5 meter lång. Näsan till trots har Noshästen synnerligen dåligt luktsinne.
Noshästen är sällan, eller aldrig, aggressiv. Snarare kan hans vänlighet ibland missuppfattas som dumhet.

Noshästens föda består av Selleri och fänkål.

Trots namnet har Noshästen inte hovar, som hästar har. Istället har de tassar med mjuka trampdynor. Noshästen är ytterst kittlig på nämnda trampdynor.
Noshästens läte påminner om en hostning. Noshästen skäms mycket över att han inte kan gnägga som sin avlägsna släkting Hästen. På grund av skam är Noshästen oftast tyst. Att höra Noshästs läte sägs ge tur, och en inspelning av Noshästens läte inbringar således stora summor pengar.

Noshästen trivs bäst i en temperatur mellan plus 1 och plus 25 grader Celsius. Skulle det bli varmare drabbas Noshästen av ett anfall som kan liknas vid enorma fnitterattacker som om han blev kittlad. Vilket, som ni nog kan förstå, är ytterst påfrestande i längden. Det enda botemedel som finns mot detta är ett kallt bad.
Skulle temperaturen gå under plus 1 grad Celsius blir Noshästen mycket yr och långsam i sitt rörelsemönster.

Noshästen lever i flock och har inget emot att utöka sina stora familjer med andra sorters djur och varelser. Noshästen är ett givmilt djur som hellre ger än tar. Detta kan givetvis leda till stora problem, till exempel om en Noshäst drabbas av överdriven givmildhet och glömmer bort att ta hand om sig själv.