Jag har så svårt med tiden nuförtiden.
Packar en väska för två tillfällen och går från rum till rum utan att minnas varför.
Det är en vecka utan dess like som inleds imorgon. Jag har planerat i ett annat universum, inser jag nu när dagarna inte räcker till.
Det är väl typiskt att allt spännande ska ske samtidigt?
Är det för att månaden efter ska bli så enformig som möjligt? Är det en lag på det som jag inte har koll på kanske? Det skulle förklara en hel del.
I dagarna två ska jag vara fotograf för en bok. Författaren är min far och vi ska ut och åka på de småländska vägarna.
Men först ett dygn arbete på jobbet som förut var mitt enda.
Kanske inte konstigt att tiden ter sig märklig när jag har tre olika, lika viktiga, jobb på en vecka. Som att min hjärna vill planera varje grej för sig och inte alla samtidigt.
Och i sovrummet skruvar David ihop en garderob.
Och i vardagsrummet sitter jag i nattlinnet och försöker formulera mig.
Och i olika delar av lägenheten ligger kassar som ska med på olika resor och listor som försöker tydliggöra det otydliga.
Jag har en fantastisk vecka framför mig och klimax väntas till helgen. Fresh Fish på Eriksbergshallen.
Vad ska jag ha på mig!?