En snabb mobilbild för att fånga en känsla.
Åker vagnen över bron och kisar mot solen. Jag skymtar de stora kranarna bakom det starka ljuset. När en spårvagn kör förbi på andra hållet blinkar solljuset på mig genom vagnarna.
Jag var sjuk av nervositet innan idag. Ovisshet gör så med mig.
En fika med
Hej Sonja rådde bot på oron. För stunden i alla fall.
Idag värmer solen för första gången i år. Mitt hår känner solstrålarna på varje strå och skickar värmen vidare in till min hjässa.
I buskarna på torget pratar småfåglarna om vädret. Man skulle nästan kunna tro att deras näbbar varit hopfrusna hela vintern och att de har tinat först idag; de har så mycket att prata om.
Jag går och blundar mot solen. Promenerar utan att titta. Jag kan vägen och solen bränner skönt på ögonlocken.
Jag köper kaffefilter på vägen hem och tänker:
Jag behöver vår nu.
det var kul att träffa dig, och jag hoppas verkligen att ni får svar i morgon! annars får ni ju ringa henne, ni kan inte hållas på sträckbänken mer än så här!
och jag mår förresten jättedåligt av det här vädret. Efter att jag kommit hem så fick jag världens panikångestattack, det var som att hela min kropp vreds ur som en gammal trasa, och jag misstänker att det är vädret?
Men hur kan det fina vädret få dig att må så? Fast ja, jag mår ju så av vinter och snö så jag kanske kan förstå känslan lite....
Och jo, imorgon ska vi maila. Minst.
Jag får ju sura uppstötningar av den här nervositeten! (Fast det ska vi inte skriva i mailet...)
david ba *ritar en teckning på hur ni turas om att spy*
Hahahaha! Det skulle vi ju skicka! Suveränt ju!