Då och då tar vardagen ett ordentligt tag om mina axlar, ruskar om mig och får mina ögon att upptäcka det som lyser omkring mig. Det jag har sagt här förr. Det slitna och vackra.
Det som andra människor tycks ha slutat se. Som om det bara är det blanka och välpolerade som är värt vår uppmärksamhet.
Mitt hjärta ömmar idag för den repade spårvagnskuren vid hållplats Rambergsvallen.
Insvept i solsken som gör alla ärren synliga.